viskriver

Romanprojekt "En bok du sent ska glömma"

Månad: april 2017 (sida 1 av 4)

Kapitel 9 Hadi kachmar

Kapitel 9

Erik vaknar han kolar ut för fönstret ok ser att det finns många menisken och han tycka att allt har förnedrats. Erik kola ut och såg Ronaldo Erik blev så glad så at han ramla Ronaldo kom up och sa oj oj oj och skratta. Alla kom och firade och tackade Erik han sa tack till varannan person.Erik seger hejdå till alla o gick till sit gamla hus och när han åkte till Brasilien då landa samma tid som när ha åkte han tänkte att hans klocka var fel men inte och tänkte att tiden aldrig går. Han tänkte att det var lät att göra han var stolt över sig själv och stolt.

Kapitel 9:Ett lyckligt slut👍👋👌🏻😄💯MARVA

Kapitel 9: Ett lyckligt slut
Prinsessan kommer fram till Taleb och börjar striden . Dem verkligen slås mot varandra men Taleb slår en kniv i magen på prinsessan.prinsessan ramlar och ligger ner på mage och är snart död men då kramar on sanden i händerna . Och går up och slår kniven i talebs huvud och Taleb dör allt blir ljust i värden och träden blir gröna blommorna blev färgglada . Prinsessan ser Dejan springa imorgon henne. Dejan säger du har gjort ett bra jobb.prinsessan blev jätte glad.Dejan sa nu när du har besegrat Taleb så måste vi resa till baka . Prinsessan sa adjö till alla där för de blev snällare personer. De kom fram till den vanliga värden samma tid och precis samma plats . Och det var bra mycket dåligt hade försvunnit . Prinsessan känner att de hade klarat av svårigheten att vara ensam .slut❤️💜💙💖💛💚💝

Kapitel 9 Kevin kapitel

Kapitel 9 : ett lyckligt slut

Allt blir finare och fräschare och träden blir gröna och vilken färg det var. Då ser Justin någon komma. Han kan inte se för träden gör skuggor när solen skiner. Då ser han blue eyes komma och han värkar glad och lycklig. De går till byn och de tackar Justin som en hjälte och startar en fest. Justin säger adjö och och reser till baka till sin värld samma tid samma dag som om något inte hände nåt. Han känner att han har kommit över sin rädsla och sin svaghet lite allafall men inte så mycket.

Aniiso kapitel 9

Kapitel:9ett lyckligt slut

När stela hade besegrat den elaka stora ondskan.när hon blev besegrad blev allting bättre.Kaloa kom också till baka och stela blev jätte glad och kramade honom.kaloa och stela kom hem då hade alla redan dånat en stor fest för stela.hon hade ju besegrat ondskan.alla tackade och jude🐳 presenter till stela..Hon sa hej då till alla som var där och åkte hem igen till sin värld.stela kom till baka och kom hem. Hon trodde att jätte många veckor hade vari borta.men inte ens en dag hade hon varit borta.hon gick hem.När hon hade kommit hem så bästemde hon att hon kan klara av svårigheter.😋👱🏻‍♀️🌸

Kapitel 9 Ett lyckligt slut Valerija

När Kriichi blev besegrad blev värden finare och bättre. Men sen knacka någon på dörren det det var Elsa när Gabijella såg henne blev hon jätteglad. När alla fick veta att att Gabijella besegrade Kriichi så hade de en stor och rolig fest alla människor tackade Gabijella. Sedan sa Gabijella tack men nu måste jag resa hem. När hon gjorde det blev klockan den tiden som hon hade åkt det kändes att tiden hade inte gått. Nu är Gabijella stolt och nu är hon inte rädd för något.

Mohamed 4a kapitel 8

Malik fick hemliga vapnet men när han skulle dricka vatten tappade han hemliga vapnet i vattnet. Malik gick och dykte i vattnet för att hämta hemliga vapnet.Ondskan var där nere i vattnet.Hon slog Malik men Malik låtsades att han var svag men när hon kom nära så slog han med en stor sten hon fick blod.Malik fick tag i hemliga vapnet.han simmade upp och sprang i väg.

Kapitel 6 Amanda

Kapitel 6: En stor förlust

Vi skulle precis gå ut för att fortsätta våran resa men det var helt mörkt. -Oj! Sa jag. -Vi får nog sova först sa Vilu-ludmi. -Ja! Vi hade inte koll på tiden. Vi får fortsätta resan imorgon fortsatte Vilu-ludmi. -Vart ska vi sova då frågade jag. -Här! -Okej sa jag med osäker röst. -Kom vi lägger oss här där det finns en soffa.
-Okej! De tog av sig sina skor och sina ytterkläder. Det var två soffor så vi låg i var sin. Vi la oss ner. -Åh! Vad skön soffa sa Vilu-ludmi. -Min är också jätteskön svarade jag. -God natt! Sa Vilu-ludmi. -God natt svarade jag och släckte lampan. Vi båda somnade ganska fort. På morgonen vaknade vi samtidigt. -Vad ska vi göra nu? -Vi vet ju inte hur vi kommer till Drakkrokodilen frågade jag. -Jo! Jag vet för jag fick en karta och jag kan den själv men jag tog i säkerhetens skull.
-Okej! Vi går snart då sa jag. -Så vi är överens om att gå till Drakkrokodilen fortsatte jag. -Ja! Vi går!- Jag är nervös sa jag. -Jag med men vi klarar det tillsammans!
-Ja! Vi gick upp från soffan, fixade oss och åt lite frukost som vi hittade i borgen. -Ska vi gå nu sa
Vilu-ludmi. -Ja! Kom vi går. Vi öppnade den tunga dörren och gick ut. Vi började gå. -Vi måste gå ganska långt för att komma till Drakkrokodilen sa Vilu-ludmi. -Längre en vad jag trodde muttrade hon. -Okej! Men desto mer vi pratar desto mer tid slösar vi. -Så vi går nu sa jag. (Vi hade alltså stannat när vi tittade på kartan). Så vi fortsatte att gå. -Jag ska bara titta i väskan efter lite mat för jag är hungrig sa jag. Men när jag tittade upp igen var Vilu-ludmi inte där. Hon var borta! Jag tittade överallt från borgen hit men hon hittade inte Vilu-ludmi. Hon sa för sig själv att det var hopplöst. Nej! Tänk om……… nej det kan inte vara så.
-Kan hon verkligen vara död! Nej! -Men jag måste fortsätta gå! Vi är ju så nära nu. Jag klarar det trodde jag. Men det kändes så ensamt, hopplöst och sorgset. Men jag fortsatte ändå gå i ensamheten. För det var ju så himla långt hem och jag visste inte vägen hem. Så jag fortsatte bara på vägen. För det har inte kommit någon annan väg. Jag hoppades att jag var på rätt väg iallafall. Hon fortsatte gå tills hon kom till att det vart helt svart, mörkt och jätteläskigt. Roxy hade aldrig varit så här rädd förut. KNAK! Vad var det tänkte Roxy. Hon stannade upp och tittade oroligt åt alla håll. Sedan såg hon något som rörde sig. Hon gick fram och tittade men det var bara en stor gren som höll på att ramla från det svarta trädet. När hon såg det så såg hon också en liten stig. Så då tänkte Roxy: jag går på stigen och ser vart den leder. Om den inte tar mig till något ointressant försöker jag ta mig hem. Så hon började gå på stigen. Hon tänkte bara hur hon skulle komma hem för hon trodde verkligen att hon inte skulle leda någon stans. Men hon följde den i bara några minuter tills hon kom till det. Hon såg märket som Vilu-ludmi hade visat att det var Drakkrokodilens. Hon pustade ut men hon vart ändå inte glad.Hon såg det på ett jättestort järn-slott. Men det var en tunnel till slottet och det verkade vara jätteläskigt där inne. Hon vågade inte gå in. Så hon kände bara att allt var helt hopplöst.

Kap8

Peter var inte ensam han var med en fasansfull onska som han skulle kriga mot. Han är på döds vulkanen där ondskan är. Ondskan sa att han var dålig på att gömma sig. Sen kom ut tjockt rök som för blindade han och alla i Loony toon blev skräck slagna när de såg röken! Peter blev fasans full arg för beredde sig för strid.

Mitt främsta folk. Ali

Mitt främsta folk är Bilal, Imran och Böhmen. De är bröder och ett lag. Men veckas av dem är att de inte kan säga nej till samhället och de kan inte vara arg på andra eftersom de inte gillar att vara fiende för andra. Men veckans gång är det bra. I min fantasivärld är de kända och alla är med dem på grund av deras uppfostran. Bilal är 25 år, Imran är 23 år och Böhmen är 20 år gammal.

Yaqub kapitel 8

Olaf och Darkrai stog öga mot darkrai darkrai börja skratta åt Olaf men Olaf sa skatta hur meycket du vill men jag har ljus och mörker stenenarna.Då sa Darkrai har du verkligen rehiram och zekrom inte nu längre ialafall. Han tog de och lag de i en väska och kasta de. Olaf sa jag kan en då besegre dig med min super saiyan god och sparka darkrai bara skarata sedan så boxa darkrai Olaf en gång sedan försvan Olafs ssj god han. Han blöde över allt han kunde inte äns röra sig. Darkri bara skarata sedan sa Olaf tur för dig att jag typ alldrig dödar fiender då sa darkrai du däda mig vilket skemt. Sen börja darkrai prata om alla han någonsing dödat några var till och med legender typ som son goku. Sen tog Olaf stenarna och sa jag ber att alla legender hjälper uneversum sen kom inte bara reshiram och zekrom son goku kom ochså de gav Olaf all kraft han behövde ochsen så gick han in i ssjblue och allt förändrades den lilla saiyanen som vi kände till blev till en man. Hans ögon blev helt blå och sedan så gav han Darkrai en smäl sedan dog Darkrai han föl ihop som en säck potatis. Han blev så glad han rädda världen han var en hjälte.

Äldre inlägg

© 2017 viskriver

Tema av Anders NorenUpp ↑