viskriver

Romanprojekt "En bok du sent ska glömma"

Månad: maj 2017 (sida 1 av 7)

Muhammed 4B

Kapitel 9

Efter att Almir, Dejan och Affe besegrat mästaren började den mörka skogen blomma och komma till liv. Almir, Dejan och Affe glada samt så blev de hjältar. Människorna framförde en stor fest för att tacka dem. Almir, Dejan och Affe begav sig hem till sin värld och när de anlände hem var allt som vanligt. Det var som om tiden hade stannat, förutom att killarna visste om sin styrka och vad de kunde klara av.

Muhammed 4B

Kapitel 8

Almir hämtade det hemliga vapnet. Mästaren tog i från Affe hemliga vapnet. Mästaren va nära att döda Almir, Dejan och Affe. De manipulerade ondskan och lyckades nästan besegra mästaren, men till slut fick de ner mästaren. 👌👌👌

Muhammed 4B

Kapitel 7
I den mörka skogen träffa Almir,Dejan och Affa mästaren. Fasansfull blev mästaren när han såg Almir,Dejan och Affe och skrek att de skulle vända hem ifall de inte ville se hans ondska. Almir, Dejan och Affe pratade ihop sig om att ge upp kampen och gå hem oskadda. Mästaren tog upp det som sårade Almir, Dejan och Affe. Det medförde att killarna blev riktigt arga och började förbereda sig för strid. 👌👌👌👌👌👌

Kapitel 5 av Simon

Har vi någon sy nål och tråd, sa Johan. Ja det har vi, säger Jenny. Hon tar upp en nål och en tråd ur väskan. Så no ska vi sy ihop det här, sa Johan. Och började att sy. Så! sa Johan. Lägg dig i fram Jenny så setter jag igång att segla, sa Johan. Det tog en kvart ungefär och nu är de framme. Men det är inget vanligt vapen han får se. Han ser ett svärd så stort som han aldrig har sett i hela sitt liv. Men nu ser han att dom inte är ensamma. Haha. Vem var det, sa Johan. Sen kommer små boven fram och hoppar på Johan. Det är ett våldsamt slagsmål och Johan ligger i under läge och blöder i ansiktet. Men till sist så kommer Johan i överläge och nockar Småboven och han springer där ifrån. Ta vapnet Jenny. Nej det är bara den utvalde som kan ta det, säger Jenny. Oh vad skönt det är att hålla det.
Nu e detta kapitel slut.

Kapitel 9 Ett lyckligt slut Jasamin

Kapitel 9

Ett lyckligt slut <3

Alicia stod och tittade över hela Bubbla. Det blev ljusare på himlen,blommorna var inte döda längre och träden blommade. Och det började att komma bubblor från himlen. Alla djuren började att komma fram från gömstälerna. -Kan jag få tillbaka min mamma,frågade Alicia. Isila  svarade”Visst,förlåt för alla duma saker jag har gjort ”. -Tack,sa Alicia. Isila gick in för att hämta Alicias mamma.-MAMMA,skrek Alicia.-ALICIA,skrek mamma Ida tillbaka. De sprang till varandra och kramade varandra det hårdaste de kunde. Sedan fick mammaIda syn på Isila och sa” Akta dig hjärtat”. Alicia förklarade till hennes mamma att Isila hade blivit snällare och är inte farlig längre. Sedan tog Ida ett lugnt andetag. -Alicia kan du göra mig en tjänst är du snäll,frågade Isila snällt. Alicia svarade”Nej,det får du göra själv”.-Vaaaa,sa Isila chokat. Ida forsatte istället för Alicia ”För du ska följa med oss till de andar i byn och säga förlåt själv”- Och om du har tur kan de förlåta dig och säga att du kan bo med dem,forsatte Alicia. De gick mot unicornsen.- Ska vi flyga på de ,frågade mamma Ida skrajt. -Japp,svarade Alicia.Ida svarade”Okej”. Alicia tog sin unicorn,Ida tog Clarifis unicorn och Isila trollade sin ishäst till en unicorn. De flög hemmot. Efter ca 4 timmar var de hema i byn. Alla hade samlats i flera dagar i samtalshuset för att vänta på Alicia och Clarifi. Fast det Alicia inte vet är att Clarifi hade hittat hem så hon var hemma i typ 2 dagar. Den första personen som Alicia såg var Clarifi hon sa ”CLARIFI”och sprag till henne och kramade henne det hårdaste hon kunde. Och Clarifi sprang mot henne  och sa ”ALICIA”och kramade det hårdaste hon kunde. De tog ett papper som var A0 storlek som det stod på” TACK VÅR HJÄLTE ALICIA!”. De hade en jättestor fest som olika personer vid middag dags holde tal. Isilas tal var” Jag vet att jag har varit jätte elak och betätt mig som en idiot men jag har ändrat på mig och därför vill jag säga förlåt”.-Förlåter ni Isila, frågade Alicia. Prinsessan Jasmine ställde sig upp och sa”Ja, vi förlåter dig”.-Tusen tack prinsessan Jasmine,sa Isila glatt. Sedan skulle Alicia och Ida åka hem,alla stod på ett led för att tacka Alicia för att hon gjorde Isila snäll. Alla gav henne en kram och tackade. Alicia och Ida sa ” Hej då ”. Clarifi hjäpte Alicia och Ida  hem. Alicia tänkte att hon kommer att klara med all mobbning hon får,för problemet är att hon vågar inte sticka ut så från och med nu har Alicia lovat sig själv att försöka sticka ut mer. När de var hemma frågade pappa Max förvånat”Hej! Vart har ni varit och mår ni bra ens, jag har varit jätteorolig”. Alicia och mamma Ida sa sammntidigt” Det är en lång historia”. – Aja det viktigaste är att ni mår bra,sa Max.

Kapitel 8 En sista strid Jasamin

 

Kapitel 8

En sista strid

Alicia tog fram utklädnings sakerna och fixade till sig till en ondska. Hon gick fram till drottning Isila och sa”Psst,är du ond?”. Isila svarqade”Ja,ja det är jag”.- Vill du samarbeta med mig genom att ta ver världen,sa Alicia på losats. -Japp om det handlar om att ta över världen så vill jag,sa Isila bestämt.-Vad heter du ens?,frågade Isila. Alicia tittade på sig själv vad hon hade på sig,hon kom på att hon hade smink på sig så hon kom på ett namn.-Jag heter Smikelin,sa Alicia.Isila sa en is komplimang” Vilket isit namn du har”. Smikelin(Alicia) svarade stelt”He,He tack du har också ett isit namn”.-Ska vi ta en promenad för att prata om hur vi ska ta över världen, frågade Alicic. Isila svarade”Visst”. Då tänkte Alicia att hon kunde ta fram glittrande issaft där hon kunde hälla i vapen drycken.- Jag ska bara gå och hämta något gott vi kan dricka, sa Alicia.Hon häldei mer än halva. Sminkelina(Alicia) gick mot Isila och sa” Varse god”. Sedan snublade hon på en sten så hon råkade tappa drincken. Isila frågadde på ett okyst sätt ” Behöver du hjälp eller?”. – E ja tack,sa Alicia fast hon tänkte inte på att hon använde sin snälla,trevliga och pipiga röst. Så Isila kände igen rösten och samntidigt så tappade Alicia sin rosa peruk så Isila kände också igen utseendet.-Hur kunde du lura mig din djävul, sa Isila jätte argt. Sedan forsatte hon”Ingen har kunat lura mig sedan jag fick mina ondakrafter”. -jag trodde du hade got,sa Isila besviken. Isila forsatte att prata”Ok om du fortfarande är kvar kan vi ha en strid och se vem som vinner vadet( de slog vad I kapitel 7)”.- Visst,sa Alicia bestämt.-Ok vad sak vi ha för strid?,frågade Isila till Alicia. Alicia fick en id`e”Vi kan ha en 5 kamp”.-Ok,sa Isila på ett ståtligt sätt. Kamp 1:Vem som blev först förvirad av baklänges språket(Alicia valde den för en av hennes styrkor är baklänges språket). De kämpade och kämpade. Alicia tog i så mycket hon kunde för att förvira Isila. Men Isila använde sina iskrafter för att vinna över mig och gennes iskrafter var starkare än Alicia så Isila vann första kampen.Isila vann över Alicia för henes iskrafter är starkare. Kamp2: Vem som kan göra en is skulptur snabbast( Isila valde den för hon har iskrafter och hon kan vinn med iskrafterna). Alicias plan var att vara jätte konsentrerad och försöka använda det hon har lärt sig I skolan om is och vatten. Det enda Isila tänkte på var att vinna. Det tog en och en halv minuter för Isila. Fast för Alicia tog det fem minuter.2-0(2p till Isila och 0p till Alicia). Kamp3:vem som kan springa runt hela bergen 7 minuter( Alicia valde den för att hon är bra på idrott och är jättesnabb).Samanlagt med bådas resultat blev det 11 minuter. Alicia sprang på 4 minuter. Och Isila sprang på 7 minuter.2-1(2p Isila,1p Alicia). Kamp 4:Vem som kan göra en bok med 1-9 kap på 2 dagar( Isila valde den för hon har en bar hand stil,väldigt påhitig och bra på att skriva böker). Alltså måste hon sova över för att vinna utmaningen.Alicia peppade sig sjäkv genom att påminna sig själ att hon har vunnit en författar tävling. Det hade gått 2 dagar.Och vinnaren är Alicia. Hon gjorde 1-9 kapitel fast Isila skrev bara 1-8 kapitel. Isila vann inte för hon blev för stresad. Det står lika 2-2. Kamp 5: den som klarar sig bäst att flyga I solen( Alicia visste att det var för varmt för Isila skulle gör några is vingar till sin häst så att de kan vinna över Alicia och hennes unicorn).De skulle förbreda sig till tävlingen, Isila fixade is vingarna till sin is häst(alltså hästen är inte gjord av is den heter bara ishästen).det här var det avgörandet av vadet de hade slot vad om.-Jag kommer att vinna över dig.Det var jätte varmt, det var så varmt att de drack ungefär 15 gånger var. De var redan uppe och flög fast Isila kände att hon började åka neråt utan att hon eller hästen styrde sedan såg hon att vingarna började smälta och bli jätte små.Hon blev så arg att hon ville döda Alicia genom hennes iskrafter.Men Alicia hann ducka innan hon hann träffa Alicia.Och sedan var vingarna så små att de vad nere på marken på noll tid.3-2(3p Alicia,2p Isila). Alltså vann Alicia. Fast Alicia fick en plan så att hon kunde lura i Isila vapnet. Hennes plan var att gå till ett hörn se ledsen ut,sedan ska hon säga att hon alltid blir mobbad och att ingen vågar dricka hennes hemma gjorda glittriga issaft för alla är fega. Så hon gick till ett hörn och satte sig för att vänta på Isila. Isila gick på ett kaxig sätt till Alicia och sa” Vad år det nu då din fjant”.-Det är bara att alla mobbar mig,sa Alicia ledsen. Sedan forsatte hon” Och för att ingen vågar dricka min hemma gjorda glittriga issaft för alla är fega”.-Nae för det är inte jag, sa Isila.Medan Alicia lotsas grät så hälde hon I vapen drycken I den glittriga issaftenutan att Isila såg det.-Här ge mig den, sa Isila ivrigt.-Ok,sa Alicia. Sedan blev det en tornado av rengbågs glitter.Sedan när tornadon var borta såg hon bara en jätte snäll tjej som hade på sig en lång vacker ros klänning med vackra blommor. Alicia tänkte att hon hade lösningen på varför hon var mobbad, det var för hon vågade inte sticka ut lika mycket som dem andra.-Kan jag f min mamma nu är du snäll?,frågade Alicia på ett vänligt sätt.Isila svarade ” Visst, förlåt för alla duma dumheter jag har gjort de senaste håren och kan du gör mig en tjänst?!”.-Visst, sa Alicia.-Kan du säga förlåt från mig till alla?,frågade Isila.Alicia svarade”Nej, för du ska följa med mig till byn där alla är och säga förlåt och bo där föralltid och bli deras vänner så klart.

Kapitel 9 Amanda

Kapitel 9: Ett lyckligt slut

Nu började det bli soligt och glittra igen. Det var så vackert med alla diamanter.(Hon var ju i Diamond-land.) De blänkte i alla olika färger och alla träden av glas blänkte så fint i solen. En liten sjö här ifrån var helt full av glitter som var av olika nyanser av blå. Det kändes bara som att livet var underbart igen. Jag kände mig så fri och jätteglad och stolt över mig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle vara med om ett så stort äventyr. Jag trodde aldrig att jag skulle besegra en så ond person typ den ondaste i hela världen tänkte hon. Men så kom hon på att Vilu-ludmi var borta. Så hon skulle leta efter henne. Hon skulle leta överallt tills hon hittade henne. Så hon började gå och efter hon hade tagit ett steg hörde hon att det knakade. Jag hörde det överallt. Så jag kollade runt överallt och ropade: Hallå, är det någon där? Men jag fick inget svar. Sedan hörde hon snabba steg bakom sig. Innan hon hann vända sig så sa någon bakom henne: Buuu! Jag vart jätterädd tills jag vände mig om. Det var Vilu-ludmi. Jag kramade henne så hårt jag kunde och ganska länge. Jag har inte känt dig så mycket men jag gillar dig ändå. Tack! Jag gillar dig med. Sedan släppte jag. Du får inte skrämmas så där sedan knuffade jag henne lite löst. Jag har varit jätteorolig för dig. Men det bästa är att du kom tillbaka. Nu kan inget gå fel! För nu känns det som att jag är den gladaste på jorden. Ska vi gå tillbaka till byn som vi träffade Drako och de fattiga människorna undrade jag. Ja! Gärna det. Så vi började gå. Jag berättade hela historien om min och dks strid när vi gick. Det var ganska långt så vi stannade i diamant borgen och sov där hela natten sedan fortsatte vi bara gå tills vi kom till byn. Det var jättemånga där. Vilu-ludmi sa att det var typ hela HeartParty. När jag kom dit var det jättemånga som sa: tack, du har räddat våra liv, du är bäst och sådana saker. Hur vet de frågade jag
Vilu-ludmi. Hon hade en väldig lurig min och svarade: jag har sagt till alla att de ska komma hit och jag har berättat vad du har gjort. Hur visste du innan jag sa det till dig. Jag såg allting. Varför hjälpte du mig inte. Jag kunde ha dött. Men jag bara visste att du skulle klara det. Ja! Du hade visst rätt. Då gav jag henne en kram till. Sedan såg hon att det var helt pyntat med fina diamanter, lampor i olika former och färger och massor med mat. Det fanns också en stor scen. Så jag gick upp på den och frågade alla: Har ni gjort det här för mig? Sedan svarade alla med hög röst: Jaaaaaaaa! Då sa jag. Jag är så himla glad att jag har kunnat hjälpa er. Det här kommer alltid vara som ett andra hem för mig. Hoppas att ni klarar er annars får Vilu-ludmi hämta mig igen. Då kom hon också upp på scenen. Vi alla har en present till dig som tack för att du räddade våran värld. Sedan letade hon i sin ficka och tog fram ett halsband med en diamant på. Den var ganska liten, men den hade alla olika färger i sig som glittrade. Den här ska skydda dig och ge dig tur sa Vilu-ludmi och tog på henne den. Wow! Jag vet inte vad jag ska säga. Tack så himla mycket. Jag ska alltid ha på mig den här och tänka på er. Jag kommer att hälsa på så ofta jag kan. Då började det bli lite pratigt i publiken. Det här är ju fortfarande inte mitt hem. Det är på jorden. Så bli inte ledsna. Tänk att jag alltid är där och skyddar er. Men bara en fråga. Får jag ta med mig min bästa ven Nelly hit. Ja! Självklart svarade Vilu-ludmi snabbt. Tack! Men nu börjar vi Festen. Wow! Sedan satte vi på musik. Jag skulle visst sjunga en låt. Så jag sjöng en låt som jag kom på när jag skulle till dk och strida. Alla dansade, åt och hade jättekul. Vi hade festen i flera timmar. Så då kände jag att det var dags att åka hem. För jag saknade mina föräldrar och Nelly jättemycket. Så jag gick upp på scenen igen och sa: kan jag få lite uppmärksamhet tack. Då blev alla knäpptysta. Jag älskar verkligen den här festen. Det är den bästa och roligaste festen jag någonsin har varit på. Men jag måste nu åka hem. För jag saknar mina föräldrar och Nelly jättemycket. Glöm aldrig att jag gillar er jättemycket och jag kommer hälsa på. Ni får gärna fortsätta festen om ni vill. Hej då! Sedan gick jag ner från scenen. Jag frågade om Vilu-ludmi kunde följa med mig till den stora rutschkanan hem. Då sa hon att hon skulle precis fråga mig samma sak. Men, ja gärna. Det är inte så långt så om vi skyndar oss och går nu hinner vi innan det blir mörkt. De gick och pratade om vad de skulle göra för roliga saker när jag och Nelly hälsade på. Sedan helt plötsligt var de framme. Klarar du dig nu undrade Vilu-ludmi? Ja då! Gör du det undrade jag? Ja då! Men tack för att du följde med iallafall. Det är klart. Men vi ses då. Då började jag gå upp för den långa stegen och Vilu-ludmi stigen hem. Men vi kollade fortfarande på varandra. Så vi sprang så fort vi kunde mot varandra och kramade varandra. Då sa jag: jag kommer aldrig glömma dig. Jag kommer aldrig glömma dig sa Vilu-ludmi. Så fortsatte vi gå. Jag upp till rutschkanan och hon tillbaka till festen. Hon kom enda upp och åkte ner. Det var precis så som det var när hon åkte som det var nu. Hon hade glömt att tiden var stoppad när hon var borta. Hon kom på land och gick hem. Hon öppnade dörren och ropade mamma, pappa nu är jag hemma. Var har du varit älskling undrade mamma. Jag har varit och hälsat på Nelly i sjukhuset och hon mår bra nu. Vad bra! Men får jag hälsa på henne igen? Ja! Såklart. Hälsa från mig och kom inte tillbaka för sent. Okej, hej då. Sedan stängde jag dörren. Medans jag gick till
Sjukhuset tänkte jag på Elsa och Naty som mobbar mig. Nu ska jag inte bry mig om de längre. Jag ska bara tänka att de har fel. Jag kan svara något snabbt och sedan gå där ifrån. För nu är jag stark, och det ska jag alltid tänka.

Kapitel 8 Amanda

Kapitel 8: En sista strid

Jag kan ju faktist göra ganska mycket med den här trollstaven. Jag snurrade också på den när jag pratade. Jag lät också lite töntig. Nästan hånfull. Men när jag snurrade på den tappade jag kontrollen och tappade den. Typ en meter från mig. Då skyndade drakkrokodilen att snabbt ta upp den. Sa du att du var stark? Skulle inte tro det. Du kan gärna kalla mig dk istället för drakkrokodilen. Om vi ses igen. Sedan började han gå. Men när han var bredvid Roxy tog Roxy den ifrån honom för hon var så ledsen och arg och nu litade hon på sig själv. Menade du att du var stark? Skulle inte tro det.(För att reta och upprepa det dk sa.) Nu ville vi båda verkligen strida mot varandra. Men då ville dk ta den igen och jag rykte undan den men han fick lite tag i den med ena handen. Han fick tag där huvuden (alltså uppsidan) var. Men jag höll fortfarande kvar. Men då började trollstaven att darra och det gjorde dk också. Han verkade bli svagare. Det verkade som att den tog dks krafter. Han släppte trollstaven och sa: ajajaj! Men jag brydde mig inte så mycket för han skulle ändå bli bra. Han rättade till sig och tog fram handen. Det såg ut som att han skulle använda sina krafter. För han har ju de starkaste krafterna på hela Heart Party. Men trollstaven är ännu starkare. Den kunde ingen besegra om man använde den på rätt sätt. Det är därför dk vill ha den. När han tog upp handen tog jag fram trollstaven. Jag skulle lura honom att jag skulle försöka använda krafterna. Dks krafter funkade. Tro aldrig att mina krafter ska ta slut för det gör de aldrig. Då visste jag inta vad jag skulle göra. Dk började göra ett jättestort eldklot med sin magi från händerna. Då tänkte jag bara: hjälp mig, hjälp mig, hjälp mig. Då bildades ett stort klot av magi runt mig och precis då kastade dk sitt eldklot mot mig. Men då var det som en vägg där så eldklotet studsade tillbaka till dk. Men han flyttade sig snabbt till sidan. Så båda klarade sig. Men nu förstod jag hur man gjorde med trollstaven. Det man tänkte gjorde den. Så jag tänkte att klotet runt mig skulle försvinna så den försvann. Men nu såg dk jättearg ut. Din lilla unge, du ska inte smita från mig du. Försök skada mig då. Så han började skjuta massor med eld och olika farliga magisaker. Men jag sköt bara bort det med trollstaven eftersom jag tänkte det. Sedan efter ett tag slutade han skuta. För han tyckte säkert att det var så jobbigt. Men trollstaven började slockna lite. Sedan bara mer och mer tills den inte alls hade något lyse. Men då blev jag jätterädd igen. Du som trodde att du skulle kunna besegra mig. Men nu har du ingenting. Då tog dk alla sina krafter och tog trollstaven ifrån mig tills den kom i sina egna mörka händer. Jag kunde verkligen inte kämpa emot. Så jag försökte springa där ifrån men det var en vägg där så det var helt omöjligt att fly. Den här gången höll han på att göra en stor tornado och den blev väldigt snabbt klar. Hon han knappt blinka med ögat fören den kom och sög upp mig. Nu var jag inne i den. Jag kände att den snurrade så fort att jag inte så länge till kunde andas. Jag skulle dö här. Men sedan kom hon på att hon kan försöka göra sin kraft på sig själv. Hon var ju inte död en men det kanske skulle funka så hon tog sin han mitt emot sin mage och började hon försökte. Hon kanske försökte i en minut med det funkade verkligen inte. Så hon tog sina sista andetag trodde hon. Men hon skulle fortsätta. Roxys svaghet var ju dk men när hon tänkte efter var det också ormar. Då tänkte jag att jag skulle hitta på något om det. Vänta! ropade jag till dk. Då stoppade han den direkt och jag ramlade på marken. Men jag ställde mig upp igen och tog djupa andetag. Jag måste klara ett mål i mitt liv innan jag dör. Sedan får du döda mig sa jag. Då sa han: Okej! men då får det gå fort. Vad är ditt mål då? Att jag måste klara att hålla en orm för jag är redd för ormar. Okej sa han och suckade, jag går och hämtar en orm. Jag går ingen stans, jag lovar. Bäst för dig det. Hon kom tillbaka väldigt fort med en ganska lång lila och blå orm. Jag var ganska rädd men det var min enda skans att leva. Han sa att den var ofarlig och det var den, men inte om man skulle röra den på huvudet. Då sägs det att man kan dö. Han kom ganska nära mig så jag tog ormen med mina båda händer. Ja, jag har klarat mitt mål sa jag. Vad bra, men är du klar nu vi måste ju fortsätta. Jag måste bara klappa den också. Jag klappade lite på svansen och frågade om dk ville klappa den på huvudet. ”Jag sa också att de älskade det”.Det ville han så han klappade den på huvudet. Men då bet den på hans hand så att han la sig ner direkt. Då släppte jag ner ormen och tittade på honom. Men kroppen var inte där. Det var bara kläderna och trollstaven kvar. Nu var jag så himla glad och lättad att jag skrek av glädje. Nu tänkte jag att det inte spelar någon roll om någon säger något dumt. Jag ska bara strunta i det. T.ex när några sa att Nelly var död eller skulle dö det borde jag inte bry mig om nu för hon mår ju bra nu. Nu har jag äntligen bevisat för mig själv att jag stark och står emot ledsamheten.

Kapitel 6 abdi115

Kapitel 6 Abdirahman

Dagen efter gick ut för att hämta det hemliga vapnet men legenden säger Att det finns förbannelser där och kannibaler också andra farliga monster men det allra farligaste e black kobra. De kommer dit med en jetski sen måste gå för bi trollskogen .sen in i drakgrottan.

Titel ,presentation och namn

Viktorias äventyr Fathi

Det sista jag gör är att följa dig sa Viktoria vi känner knappt varandra. Det var hon ju inte så säker. Det kommer att bli en lång resa utan att bry sig om Viktorias komentarer

Äldre inlägg

© 2017 viskriver

Tema av Anders NorenUpp ↑