viskriver

Romanprojekt "En bok du sent ska glömma"

Kategori: Alexandra (sida 1 av 2)

Kap 9 Alexandra

Ett lyckligt slut

Lolly ser ett ljus. Det bländar ögonen. Lollys rosa toppar hade tappat färgen och blivit rosa grå. Hennes kläder har blivit smutsiga och skorna blivit mer slitna en vad du kan tänka dig. Rosies päls gråvit och manen ser ungefär ut som Lollys hår. Både Lolly och Rosie hade blivit slitna och smutsiga. Tillbaka till det där ljuset. Det var på tornet först. På högsta toppen började det. Omador svävade iväg på turkost glitter. Och tornet blev lila. Det blev en stark väldigt fin färg av lila och tornet blev starkare typ. Sedan berget. Gräset blev grön och berget blänkte. Och snart var hela byn full av färg. Husen var olika färger. Det ena huset var blått medans det andra var rosa och det sista gult. Det fanns såklart mer färger. Det var helt moln fritt på himlen tills det stod Lolly med glittrande moln.
-Nu är det du som är prinsessa här, sa en snäll och glad röst. Lolly kollade bakom henne och där stod hon, Jally. Lolly sprang fram till henne som om hon hade en sekund på sig att rädda världen eller något. Hon hoppade på henne så att båda ramlade om kull och började skratta ihjäl sig. Men de kramade varann hårt, väldigt hårt. Och de ville aldrig släppa. Men tillslut hörde de Rosie gnägga glatt och de undrade vad det var. Rosie hade upptäckt Lillany (Jallys Unicorn). Rosie och Lillany blev jätteglada av att träffa varann igen. Nästan lika glad som när Jally och Lolly träffa varandra. Men då passade Lolly på att fråga vad som Jally menade med att hon var en prinsessa.
-Du Jally, vad menade du med att jag är den nya prinsessan nu? Sa Lolly frågande.
-Ja justet, sa Jally, det är precis som jag sa du, du är den nya prinsessan nu. Det är ditt land nu.
-Va?! Sa Lolly, yass! Men då döper jag om det till rainbow.
-Ok, är så stolt över dig, du är en riktig diamant. En så sällsynt att jag har all lycka i världen att ha en sån fin! Sa Jally med menande och glad röst.
Lolly sa då
-Fast du är en lysande stjärna som lyser så starkt att man inte kan låta bli att älska den, och den stjärnan vet precis vart man ska och gör allt i stjärnans makt för att den ska hitta dit och den ska må bra.
Båda kramade varandra och ville inte släppa och de började gråta tårar som var gjorda av kärlek. Men efter ett tag hejdade Jally sig och sa att de måste tillbaka till DollyDay och göra en grej. Det gick jätte snabbt att komma komma ifrån Rainbow (föredetta blackstyle). Sen när de kom till dollycorn träffade de en Kille som såg väldigt snäll ut och han erbjöd sig de att åka på hans stora turkos och vita flygande matta. De tackade jag och åkte iväg. De hade rätt i att han var snäll. De pratade om lite allt möjligt. Rosie och Lillany hade flugit bredvid och eftersom ingen suttit på dem. Men efter 2 tim så tog de 1 timmes fika paus. De åt och unicornens åt också, de åt deras favorit mat. Turkost färskt gräs. Alla drack regnbågsvatten. Efter 1 timmes paus så började de åka igen. De åkte och alla tre (den tredje är killen) tyckte det var jättehärligt. Unicornsen var glada och allt var bra. De frågade killen vad han hette och hur gammal han var. Han hette Selly och var 13 år gammal. Han sa skulle fylla om någon månad. Jally och Selly blev väldigt bra vänner, Jally och Selly pratade medans Lolly bara vilade och sov efter att hon varit vaken i 30 tim i streck. Lolly vaknade av att Jally bara
– Hallå Lolly vakna! Vi är framme, vakna!
Och ja de var framme. Det kändes typ som om DollyDay var hennes andra hem, och Rainbow. Innan de gjorde något annat så ville Lolly absolut till regnbågs fallen. Så de gick dit med Lillany och Rosie. De åt det sista fikat och Unicornsen åt gräs. De satt där och pratade och pratade, det var en del de behövde reda ut. Inte för att det hade varit bråk eller något mer hur hon försvann och sånt.
-Hur jag försvann? Sa Jally. Ja, du vet ju att jag fallde, sedan var det någon som fångade mig och Lillany med en flygande matta. Den såg ut som. Hmm. Det slog henne vem det var. Det var Selly.
Det var Selly! Sa Jally. Vi måste springa och se om han är kvar så jag kan tacka honom.
De sprang och såg honom. Men han hann precis komma upp när han hörde Jally skrika
-TACK FÖR DU RÄDDADE MIG!!
-TACK FÖR DU RÄDDADE MIN BÄSTIS!! Skrek Lolly efter.
-Varsågod tror jag, sa han i vanlig ton men ändå hörde de.
-Just det, vi går och hämtar Rosie och Lillany sedan måste vi gå till en grej.
-Vad? Sa Lolly utan att få något svar.
De sprang till unicornsen så flög de iväg, Jally hade sagt åt Lolly att följa efter henne. Tillslut var de framme vid samma ställe som de varit vid och haft festen precis innan de åkt. Scenen var kvar men borden var tomma och allt skräp och sånt var borta. Alla personer var också borta. Det var solnedgång. Och helt plötsligt försvann Jally. Hon stod där i kanske fem min men det kändes som 1 timme för henne. Hon gick runt lite för att undersöka stället igen tills att
-Överraskning, Hördes det minst 100 röster. Inklusive Jally och Molly, Holly och Polly, Palle och Elly.
Och Lolly blev också överraskad. Och glad! Jally och Dolly Style familjen kom fram.
-Omg! Hur kunde du klara det?! Grattis! Jag hade aldrig klarat det!! Du förstjänar all respekt i världen, sa Polly imponerat.
-Håller med Polly!! Är så stolt över alla Dollys! Omg, Sa Holly också imponerat.
-Jag kanske kan annat men att klara något sånt skulle inte någon förutom du kanske Jally! Omg! Är så imponerat, så Polly menande!
Elly och Palle bara nickade (Elly och Palle är deras föreldrar). Fast man såg på deras min att de menade det menade det.
-Men låt festen börja, för dig Lolly.
Då sa Lolly till Jally att det absolut inte behövdes, men Jally insisterade. Och tillslut när allt var klart hade det blivit mörkt och festen började. Det var massor fina ljus och en scen. Där stod Lolly och Dolly Style. Precis i ett hörn på scenen stod Jally. De alla på festen hade jättekul. När de sjungit klart så gick de ner från scenen och det första Lolly såg framför sig var Godis, Tårta, Cupcakes och annat gott. För Lolly är också förutom en hjälte och annat var hon en gottegris. Hon sprang fram och gissa vem som var där, Molly. Hon blev ganska överraskad. Molly var tydligen också en gottegris. De hade gott olika vägar och här möttes de. De skrattade, pratade och åt. De stod där i kanske 15 min. Sedan gick båda där ifrån. När Lolly kommit en bit mötte hon Holly och Polly. De dansade med varandra och hade bara väldigt kul. Tillslut kom Jally och Molly och då dansade alla 5 tillsammans. Elly och Palle stod bredvid och pratade lite med varandra. Efter ett tag gick de. Det tog högt 7 min innan de var tillbaka. Men de hade en liten söt överraskning. Chilla! Lolly tyckte från och med nu att det var världens sötaste chiwawa, eller kanske snarare världens sötaste hund. Och det var Dolly Styles. Jally och Lolly frågade lugnt och snällt om hon fick. De sprang fram och började klappa, klia och krama. Lolly och Jally visste att det var ok att Springa fram efter som Chilla kände typ sig gillad. De klappade sedan dansade och sedan klappade de och dansade och höll på så ett tag. Efter det frågade Lolly Jally hur mycket klockan var. Hon fick veta att klockan var 00.15. Hon kom fram till att hon måste hem. Hon berättade läget för Dolly Style (alltså är Dolly Style hela familjen, Molly Holly Polly Elly Och Palle, kanske Chilla ibland) och Jally. Jally gav henne en regnbågs färgad sten och sa,
-Här, som minne. Tryck på ljusblå eller turkos för att komma till Holly. Ljus lilla för att komma till Polly. Mörklila för att komma till Jally. Rosa för att komma till Molly. För att komma till någon annan tryck röd och sen säg namnet. Sedan kan du säga ett meddelande. Eftersom vi alla har en och att den hör till denna värld så kan vi höra och skicka svar till ditt meddelande.
Lolly tackade så jättemycket. Hon tyckte att det var jättesvårt att säga hejdå. Alla kramade om varandra och Lolly pussade Chilla på örat och gick. Sedan gick hon upp på scenen och tackade alla så mycket och fick en stor applåd och sedan gick hon där ifrån. Hon hittade konstigt nog själv. Men på vägen mötte hon Lillany och Rosie. Hon kramade om de hårt och och sa hejdå till dem. Hon sprang den sista biten. Hon hade följt efter ett ljussken av färg sed hon hade möt Lillany och Rosie. Hon hoppade mellan två träd var i en tunnel av färg i något som kändes som 5 sekunder för henne. Hon var tillbaka i Dolly skogen. Hon sprang hem. Värkligen sprang fort. Hon inser att det är exakt samma tid som det var när hon åkte. När Lolly kommit hem så sa hennes mamma såhär,
-Hej Lolly, sa hon frågande, hur blev det med skolresan.
-Jo, sa Lolly, Den blev, Den blev inställd.
-Vet du vad, sa hennes mamma precis som om hon inte alls lyssnat på vad Lolly sakt, Jag fick ett samtal precis när du gått. Det handalde om pappa. Han är FRISK!!
Lollys mamma och Lolly själv fick kanske världens gladaste och största leende. Lolly blev såklart JÄTTEGLAD! Hon kramade mamma en lång stund sedan sprang hon till sina latte tog upp Smulan i knät, tittade på sitt favorit program på tv. Hon mådde helt enkelt väldigt bra.

Kap 8 Alexandra

En sista strid

Det var tyst i typ 1-1 och en halv min. Då visste hon inte hur hon skulle göra. Men med så lite tid hon på massor av idéer. Men hon beslutade sig för att….. eller? Ja…. ta fram det hemliga vapnet. Hon tyckte att det var en bra idé men hon tvivlade för att hon var rädd för vad som kunde hända. Men det var väl vad vapnet skulle användas till. Eller? Hon tog iallafall fram det. Hon skulle precis använda det innan Ondskan hann använda sina krafter så att hon fick det starka ljuset av det hemliga vapnet så att han träffade rakt i ögonen. Lolly visste ju knappt hur man använde det och då känner hon ju såklart sig jättedum! Och så ligger det där på marken. Och Omador (ondskan) tar vapnet. När Omador har tagit det så händer något fruktansvärt fast endå bra. Vapnet blev liksom levande och fokuserade på att ta sig ifrån Omador och till Lolly. Tillslut lyckades vapnet ta sig från Omador raka vägen till Lolly.
-Aaaaaaaaaa!
Sedan hördes ett så högt ljud och det lät som om någon skulle kasta ett bowling klot rakt i huvudet på någon. Så lät det fast högre när Lolly fick vapnet i huvudet. Hon ramlade bak och svimmade. Omador puttade bak Lolly och hon märkte inte det för en. För en hon hängde med en hand i det stora höga berget. Hon försökte sjunga en sång som skulle få Omador att tänka om men det var omöjligt. Hon sjöng sedan en vers från sin favorit låt för att få upp sig själv lite. Men det gick inte. Hon såg mörk dimma komma fram mot Omador och sedan henne. Det var Omador som hade kallat hit den så att det skulle skrämma henne. Men den hann inte komma fram till henne och knappt Omador innan hon kom på den perfekta planen. Hon tittade ner och insåg att det var lååååååång ner! Men hon hittade fyra kanter som hon skulle kunna stå på om hon var riktigt försiktig och bara fokuserade på det. Hon kunde lura Omador genom hennes rädsla.
-Aaaaaaaaaaaa, hördes ett gallskrik.Sedan hoppade hon ner till de där kanterna eller vad man ska kalla det.
Omador började skratta åt Lolly. Riktigt hånskratt. Sedan för att skrämma Lolly genom att skära Rosie (hennes Unicorn) med sina vassa naglar. Men Lolly han inte se det. Det ända som gjorde att hon märkte det genom att höra ett gnägg som gjorde att man förstår att hon fick väldigt ont och att hon var rädd från Rosie. Hon lät ledsen, rädd och arg på samma gång. Lolly blev rädd men insåg att det här var det enda tillfället att rädda alla, alla, värkligen alla. Hon hoppade upp efter ett ganska långt tag (ca 20 min) för då var Omador säker på att hon var död eller borta. Hon hoppade upp och såg inte det hemliga vapnet. Hon försökte läka Rosie och hon slutade blöda som tur var. Sedan var hon tvungen att få tag i det hemliga vapnet. Hon är väldigt smidig så hon såg ett öppet fönster på det där tornet. Det var inte så mycket öppet men hon kunde komma igenom. Och hon såg det. Men var Omador. Hon kollade överallt. Eller iallafall nästan. Hon kollade bakom sig. Och han var såklart där. Men hon hann bort. Omador följde efter men som tur var så hann hon ta vapnet. Hon höll i det. Hon visste inte hur hon skulle göra så hon bara gjorde. Och det gick väldigt bra, för att Omador föll baklänges och slog benet så mycket att han inte kunde stå upp igen.
-Du det där du sa om att jag var rädd för mörker, sa Lolly bestämt.
-Mm, sa Omador ilsket.
-Jag är rädd för mörker, men du är minst lika rädd för ljus som jag är för mörker. Du har gjort mig starkare och mindre rädd, tack! Sa Lolly allvarligt men islutet skrattade hon.
-Lägg av! sa Omador med väldigt ilsken röst.
Men innerst inne vet han att han är besegrad och att Lolly har rätt.

Kapitel 7 Alexandra

En Fasansfull Ondska

Staden blackstyle såg väldigt svart ut. Det fanns inga andra färger en svart och grått. Väldigt mörk grått. Husen är böjda och såklart helt svarta. Det ser typ ut som om de är papper. För när man bränner upp papper så ser det ut p ett vist sätt. Så fast allt är svart och det är några hål här och där i taken. Träden är utan löv. Det finns inte bara svart och mörk grått det finns ju också mörk brunt och alla mörka tråkiga färger. Men träden var iallafall helt mörk bruna nästan svarta. Utan löv. Det fanns inget gräs. Det som är istället för gräs är aska. Aska och kol. Det var som ett staket runt om blackstyle. Det såg typ ut som trä färg blandat men svart färg. Som om någon för säkert ca 150 år sedan målat staketet som nu höller på att försvinna. Det var svart dimma och inget var glatt. Vägarna var grusvägar med svarta, gråa och bruna stenar. Man kunde se ondskans slott där ifrån de stod. Det var på ett väldigt mörkgrått berg (som om ni inte förstod att det var ett mörkgrått berg). Högst upp fanns ett stort (svart) slott. Med många torn. Det såg ut som svart sten eller något som slottet eller ska man säga borgen var gjord av. Lolly började gå mot berget. Hon var väldigt rädd att någon skulle dyka upp från ingen stans. Men ingen värkande vara hemma. Verkligen Ingen. Så hon red fram sakta men säkert. Det var väldigt svårt att vara tyst eftersom det var en grus väg. Men de klarade det endå ganska bra. Hon gick vid alla hus och allt var släkt. Hon förstod inte riktigt varför men den tanken försvann lika snabbt som den kom. För att nu var hon framme vid berget. Det var en stor brun skylt där det stod ”Omadors döts slott, kom in på stor risk att dö”. Men hon är inte rädd. Hon vill bara få det här överstökat plus hon vill rädda alla snälla oskyldiga personer. Och om Jally fortfarande lever sats säga. Men hon ryser till av att höra namnet Omador. Men de rider upp. Eller snarare galopperar upp. Det går väldigt fort och nu är de framme. Hon blev alldeles stel. Hur hon en försöker går det inte att röra en enda kroppsdel. Hon ser och hör men det går inte att röra sig. Rosie kan inte heller röra sig. Och plötsligt känns allt sådär hopplöst igen. Men hon ger inte upp. Hon känner sitt hjärta bulta snabbare en om hon sprungit runt gjordes utan en ända paus. Dörrarna börjar gnissla och hennes hjärta bultar ennu fortare.
-AAAAAHHAAAAHH, sa en annan person.
Men Lolly såg inte vad det var. Hon såg bara blått. Sedan ser hon massor rynkor. Sen ser hon allt. Det är en man med ljusblå hy. Massor av rynkor. Kanske 2-2,5 m lång. Hon hinner inte se mer innan hon tittar bort. Hon spydde på riktigt av att kolla på honom. Men det läskigaste var hans blod röda ögon. Han ser väldigt arg ut. Och Lollys hjärta har stannat.
-GÅ!! Stick till din värld där du hör hemma. Du borde VÄRKLIGEN Inte vara här.
Lolly känner att allt känns hopplöst och glömmer helt bort hur man litar på sig själv. Hon glömmer bort alla hon kommer rädda. Det är som om Omador tar över henne. Så hon var precis på väg och gå när hon kom på varför hon är här. Hon tänker absolut inte gå!! Hon vänder sig om och inser att hon kan röra sig och hon är inte rädd längre. Han har en bestämd blick.
– Jag hörde att det hade brunnit innan du kom hit. Jag gissar att du sprang i det mörka och började gråta. För även jag vet att du är rejält mörkrädd!! Sa Ondskan, Omador.
Lolly förstår var det kommer ifrån och blir ännu mer bestämd och arg. Hon är redo för strid!

Alexandra Kapitel 6

En stor förlust

Nu är de nere utanför. Utan Gabdan eller någon annan som kan förstöra. De står på ett moln för Grusvägen är borta och allt är bra. De har det hemliga vapnet som lyser upp även om det är mörkt. Det har gått ungefär 2 och en hal timme sen striden. Så klockan är 20:00 ungefär. Sen dess har de vilat och pratat lite om allt möjligt. Men nu är de pigga och allt är bra. Så de har börjat prata om vägen till onskan. De vet att det fortfarande är moln men att det finns några blackclowds kvar. De kommer överens om hur de ska ta sig över till onskan och så. Men det svåraste. Att ta sig igenom blackstyle. Det är ganska kort bit kvar att ta sig igenom dollycorn (molnen). De pratar och pratar och kommer tillslut fram till en lösning. De ska lossas vara en av de på något sätt. Men de hinner inte diskutera mer. De börjar rida fram. Somsagt mår alla bra nu och då räknas Unicornens också. De rider fram till ett mini moln som också far ett blackclowd. Men de klarar ju blackclowds så det är ju ingen fara. De flyger över och när de nästan är över molnet faller Jally och Lillany. Lolly åker direkt ner för att rädda de men det är försent. Blackclowds är mycket lättare att falla av ifrån och med den där smällen är det lätt att ramla rakt igenom molnet. Och nu var Jally borta…. Lolly kände hur sorgen sprider sig från tanken i huvudet till hela kroppen. Hon känner hur tårarna klämmer sig fram, och hur den första tåren åker ner på kinden fortsätter ner mot läppen och faller ner på blackclowdet. Hon springer mot Rosie. Rosie flyger upp och flyger till nästa moln. De stannar där och Lolly faller ner på molnet och bara gråter. Hon tänker på alla roliga saker de gjort på resan och hur bra de var vänner. Hon visste inte vad som hade hänt men hon var rädd att…. eller kunde det verkligen hänt, tanken är för hämsk! Men hon visste att det var det rimligast. Hade hon….. d…ddd….hade hon dött?? Samtidigt som hon sa det gnäggade Rosie. Nu ligger Lolly över Rosies vita päls.
-Det är hopplöst utan henne, viskade Lolly.
Nu förändrades allt. Världen var mycket läskigare och mörkare. För som sagt hatar Lolly mörker och är väldigt, väldigt rädd för mörker. Det är ju hennes svaghet. Allt som var fint blev mörkt och läskigt. Allt som. Var sig likt och som forfarande var fint var Rosie. Och det hemliga vapnet, men det var i väskan som är i en rosa väska som sitter fast på Rosies ljus råsa sadel. Men de rider fram. Rosie orkar knappt lyfta sina vingar så de rider fram. De kommer till det sista blackclowdet och tror att allt är slut och att det ska hända samma sak som för Jally. Men de flyger upp, fast Rosie knappt orkar och Lolly inte har något hopp alls så försöker de. Och det funkar. De kommer över. Det finns fortfarande 2 moln kvar. Hon
de hoppar över till det sista molnet. Där finns många uniblacks. Rosie eller Lolly orkar inte bli arga eller rädda. Även om Rosie inte är människa eller dolly förstår hon vad som har hänt och är väldigt ledsen. Lillany (Jallys unicorn) var för det första hennes bästa vän och för det andra hennes stora syster. Lillany var 2 år äldre, fast det kändes för både Rosie och Lillany som om de var lika gamla. De fortsatte rida och var snart framme. De rider inte snappt. De har ca 70m långt kvar tills de har gått igenom hela dollycorn. Lolly kommer ihåg vad de hade kommit fram till men kan inte bestämma sig för vad hon ska göra. Det blir inte samma sak utan henne. Jally är faktist inte bara hennes ledare (ler vad man ska säga) hon är hennes bästa vän eller iallafall en av hennes bffs. Nu är hon framme. Men allt känns hopplöst.

Alexandra Kapitel 5

Ett hemligt vapen

Platsen såg ut som en fyr nästan. Det var ett ljusgrått torn men ganska många fönster. Men där uppe lyste det väldigt mycket. Nu var klockan ca 17:30 så det var ganska mörkt ute men det var ju inte jättemörkt. Men det där ljuset syntes väl. Där nere fanns en brun dörr. Lolly var så nyfiken på vad det var som lyste. Det där ljuset lyste mer och mer ju närmare Lolly kom. Pegasusarna som vaktar visste vem Lolly och Jally var så de gjorde inget särskilt. Lolly bestämmer att hon ska flyga upp och se var det var. Hon flög upp och såg det. Det var en mån sten. Den var blå, ganska ljus blå. Det var glittrig men inte jätte jätte stor. Men innan de han se allt kom Gabdan bakom tornet. Han red på en uniblack.
-Stick era, era fregisar! Ni har inget att göra här, sa han.
Han kom fram och tog fram en stor polkagris och slog Jallys unicorn väldigt hårt så hon ramlade av Lillany. De föll ner på molnet med en duns och småboven förvandlade det mjuka molnet till en grusig asfalts väg. Hon slog sig rejält och orkade inte fortsätta. Så Lolly fick fortsätta själv. Gabdan fortsatte och fortsatte. Tillslut ramlade Lolly av men hon slog sig inte. Bara hennes unicorn skadades. När hon kom ner insåg hon att något var fel. Hon Såg Inte Gabdan! Hin inser att nu är tiden att gå in och få tag i det hemliga vapnet. Hon sprang mot dörren och slog till den. Men den gick inte upp.
-Testa att öppna dörren. Den är upplåst för pegasusarna är glada och litar på dig och då är den öppen för dig, sa Jally svagt.
Och hon testa att öppna men hon lämnade dörren öppen. Lolly gick in och började gå på trappstegen. Hon går mer och mer upp. Tills hon hör andra trappsteg. Hon tror det är Jally som kommer på ben igen, så hon säger
– Hello Jally! Mår du bättre nu?
Hon får inget svar. Trappstegen blir starkare och starkare och de kommer närmare och närmare. Lolly blir bara osäkrare och osäkrare på att det är Jally. Efter ca 1 min står den där personen bara några trappsteg bakom henne. Hon vänder sig om för att se vem det är men hon hinner inte se för en hon blir nedslagen i trappan. Och nu ser hon…
-Gabdan, viskar Lolly.
Hon klarar knappt att ta sig upp. Men inte ner heller. Hon kan ju inte sitta där föralltid så hon bestämmer sig för att ställa sig upp och fortsätta. Hon sjunger en hög to så att Gabdan ramlar ner i trappan. Han slog sig hårdare en Lolly och kan inte komma upp. Lolly kutar upp och ser det hemlig vapnet. Hon går fram och tar det. Det svävar över hennes händer. Hon hade ont och var väldigt trött innan. Men nu läker alla sår och hon får massor energi. Hon springer ner till trappan och Gabdan flyr av rädsla. Lolly går ner till Jally och ger Jally massor av energi. Jallys sår läker och båda är väldigt glada.

Alexandra kapitel 5

Ett hemligt vapen

Platsen såg ut som en fyr nästan. Det var ett ljusgrått torn men ganska många fönster. Men där uppe lyste det väldigt mycket. Nu var klockan ca 17:30 så det var ganska mörkt ute men det var ju inte jättemörkt. Men det där ljuset syntes väl. Där nere fanns en brun dörr. Lolly var så nyfiken på vad det var som lyste. Det där ljuset lyste mer och mer ju närmare Lolly kom. Pegasusarna som vaktar visste vem Lolly och Jally var så de gjorde inget särskilt. Lolly bestämmer att hon ska flyga upp och se var det var. Hon flög upp och såg det. Det var en mån sten. Den var blå, ganska ljus blå. Det var glittrig men inte jätte jätte stor. Men innan de han se allt kom Gabdan bakom tornet. Han red på en uniblack.
-Stick era, era fregisar! Ni har inget att göra här, sa han.
Han kom fram och tog fram en stor polkagris och slog Jallys unicorn väldigt hårt så hon ramlade av Lillany. De föll ner på molnet med en duns och småboven förvandlade det mjuka molnet till en grusig asfalts väg. Hon slog sig rejält och orkade inte fortsätta. Så Lolly fick fortsätta själv. Gabdan fortsatte och fortsatte. Tillslut ramlade Lolly av men hon slog sig inte. Bara hennes unicorn skadades. När hon kom ner insåg hon att något var fel. Hon Såg Inte Gabdan! Hin inser att nu är tiden att gå in och få tag i det hemliga vapnet. Hon sprang mot dörren och slog till den. Men den gick inte upp.
-Testa att öppna dörren. Den är upplåst för pegasusarna är glada och litar på dig och då är den öppen för dig, sa Jally svagt.
Och hon testa att öppna men hon lämnade dörren öppen. Lolly gick in och började gå på trappstegen. Hon går mer och mer upp. Tills hon hör andra trappsteg. Hon tror det är Jally som kommer på ben igen, så hon säger
– Hello Jally! Mår du bättre nu?
Hon får inget svar. Trappstegen blir starkare och starkare och de kommer närmare och närmare. Lolly blir bara osäkrare och osäkrare på att det är Jally. Efter ca 1 min står den där personen bara några trappsteg bakom henne. Hon vänder sig om för att se vem det är men hon hinner inte se för en hon blir nedslagen i trappan. Och nu ser hon…
-Gabdan, viskar Lolly.
Hon klarar knappt att ta sig upp. Men inte ner heller. Hon kan ju inte sitta där föralltid så hon bestämmer sig för att ställa sig upp och fortsätta. Hon sjunger en hög to så att Gabdan ramlar ner i trappan. Han slog sig hårdare en Lolly och kan inte komma upp. Lolly kutar upp och ser det hemlig vapnet. Hon går fram och tar det. Det svävar över hennes händer. Hon hade ont och var väldigt trött innan. Men nu läker alla sår och hon får massor energi. Hon springer ner dör trappan och Gabdan flyr av rädsla. Lolly går ner till Jally och ger Jally massor av energi. Jallys sår läker och båda är väldigt glada.

Kapitel 4 Alexandra

En farlig resa

Efter att Lolly berättat för Jally att hon ville få tag i det hemliga vapnet så tvekade Jally lite först men sen kom ju hon på att Lolly är Lolly och Lolly är den utvalde. Och att Lolly är så envis att hon inte hade gått med på att inte få tag i det hemliga vapnet. Så de gick ut satte sig på sina unicorns, red iväg.
-Vi är på en lång resa. Det finns mycket att akta sig för. Ljust nu är vi i nästan framme vid bron över till dollycorn. Det heter det för det finns massor unicorns, enhörningar, pegasusar och jordponnyer.

Bron färg var guldaktigt och lite ostadig. Den hängde och såg väldigt sliten ut. De red fram och Jally sa åt Lolly att vara försiktig. Jally red först och där efter kom Lolly. Bron var lång, den var ungefär 35 m lång. Det tog ganska lång tid tills de kom till dollycorn efter som de red så lång samt.
-Det finns en sak du måste akta dig för, Sa Jally
-Vad, sa Lolly
-Blackclowds. Det är svarta moln som har en speciell avgas som gör att man svimmar. Tro mig, det är inte kul att hamna i ett blackclowd.
De hade precis kommit fram till dollycorn efter hon sagt det. Dollycorn är 1 enda stort moln. Enda sen de kom fram så har de sett massor av unicorns och andra typer av ponnyer och hästar. De rider fram men då märker Lolly och Jally en sak. Lillany och Rosie (deras unicorns) är jätteglada. De förstår ju varför. Det är ju här många av deras vänner och familj finns. Man hör hur de gnäggar glatt till varandra. Tills de nästan är framme vid nästa moln. Då hördes det ett gnägg från Lillany och Rosie. De lät rädda och arga. Då såg Jally och Lolly 1 enhörning och en pegasus. Båda hade svart päls och mörkröd man. De red fram men det gick väldigt långsamt. Det var som om Rosie och Lillany var rädd för de.
-Jag tror jag vet varför de är här. Vi är nära ett blackclowd. Enhörningen och pegasusen älskar att vara vid blackclowds. Det kallas uniblacks. Vi måste hoppa på några moln men sen kommer ett stort blackclowd.
Deras unicorns flög över till nästa mini moln. Det var fortfarande vitt och fluffigt. De flög över alla mini moln och när de kom till det sista så såg man en stor svart dimma typ. De flög upp men hav vägs. Men då föll de ner. Som tur var det ett mjukt moln att falla på. Alla hade svimmat och Lolly stod ensam. Hon vet inte hur. Men molnet börjar sjunka. Lolly får panik. Så hon börja sjunga. Jally, Rosie och Lillany föll från molnet. Men Lolly fortsatt sjunga. Det hände nåt. Det blev ljud vågor som syntes. Det var som en rund regnbåge. Och de flög upp. Högre och högre. De kom upp på molnet och Lolly sjöng en annan sång. Efter andra noten så vaknade de. De satte sig fort på sina unicorns och flög iväg. De blev inte ens lite trötta av det svarta (dumma) molnet längre. Så de fortsatte rida fram och de mini moln som fanns var blackclowds men de kände inte av det. Tillslut kom de fram till ett stort blackclowd men där, nästan mitt i molnet fanns ett litet vitt moln. Det var ungefär lika stort som ett mini moln. Det bodde faktisk en Pegasus familj där. De vaktade det hemliga vapnet.

Alexandra Kapitel 3

En oväntad fest del 2

Lolly vaknade upp på morgonen. Hon kände sig väldigt glad! Att få vara på den där festen fick henne på andra tankar. Hon var den enda vaken. Hon hade sovit i Jallys gäst rum. Hon trivdes väldigt bra hos Jally. De hade redan typ blivit bästisar. Hon hade blivit kompis med Molly, Holly och Polly också. Ingen mobbade henne alla var så snälla. Men hon saknade självklart sin familj och alla sina vänner. Hon tog upp mobilen. Men det fanns ingen teckning. Det fanns en sak hon inte kom på förns nu. När hon sjöng med Dolly style hade de inte bakgrundsmusik från någon data. De spela med egna instrument. Hon hade inte sett en enda mobil sen hon kom hit. Aja tänkte hon. Hon hade varit den enda som varit vaken. Hon gick ner för att se om någon annan var vaken. Hon gick till köket och när hon öppna dörren såg hon först en rosa och en turkos kattunge. De var jätte söta. Sedan såg hon Jally.
-Gomorgon! Sa Lolly glatt.
-Gomorgon! Sa Jally.
De satte sig och åt frukost och prata lite om festen. Lolly titta ut genom fönstret och såg hennes dröm värld. Det var massor av Enhörningar och pegasusar och jord ponnyer. Fast alla jord ponnys var jättefärgglada, verkligen inte som de på jorden. Det fanns inte bara det. Det fanns massor av olika djur.
JALLY?! Vad fint det är här utanför!! Sa Lolly
Tack det mesta är faktist mitt! Justet glömde nästan! Kom med mig! Sa Jally med en lurig röst. De gick till dörren. Lolly och Jally tog på sig skor men Jally sa att det räckte med en kofta. Jally sträckte henne en rosa kofta med typ ett turkost skärp. De gick ut. Det var så fint tyckte Lolly. De gick till ett stall. Det var Jallys stall. De gick in och där sjätte boxen till höger stod en enhörning blandat med en Pegasus. Det var det vackraste hon sätt i sitt liv tyckte hon nästan. Den hade rosablandad man och vit päls. Hennes vingar var också vita. Det kallades Unicorn. På engelska kallas ju Unicorn enhörning men här kallas Enhörning blandat med Pegasus Unicorn.
Den är din. Sa Jally
Du skämtar?!!? Skrek Lolly glatt.
Vill du ta en tur? Sa Jally.
Det är såklart! Sa Lolly.
Okej kom då. Sa Jally. De gick och hämta Jallys unicorn. Hennes såg typ likadan ut som Lollys fast med lila blandad man. Efter de hämtade hästarna på satte de sig på de och red iväg. Lolly hade nästan aldrig ridit förut men ändå kunde hon.
Vad heter min och din unicorn? Sa Lolly
Min heter Lillany. Men du får bestämma namn på din. Sa Jally.
Min ska heta….. Rosie kanske. Ja det får nog bli Rosie! Sa Lolly. De red iväg så hörde de fotsteg. Man hörde de tydligare och tydligare. Så kom någon fram han var inte ensam. Både Rosie och Lillany började gnägga. Jally fick en rädd min och gick av sin häst.
Gå av din Rosie. Låt Rosie och Lillany rida hem de vet vägen! De hatar Gabdan! Sa Jally. Lolly gick av Rosie. Hon gick närmare och frågade Jally vem det var. Hon svarade att det vad Gabdan DollyDay mobbaren. Han vill alla något ont och gillar ingen på hela jordklotet. Förutom sitt gäng.
Hej era små pluttar. Är ni rädda för mig? Man ser det! Sa Gabdan
Du har inget med oss att göra! Stick! Sa Jally. Hon ångrade sig direkt efter hon sagt det efter som han inte blev så glad.
Stick? Sa du det till mig? Din……… Sa Gabdan. Sedan klippte han till Jally och Lolly. Lolly var ju tvungen att försvara henne och Jally så hon sa
Lägg av! Vad tänker du med?
Håller med! Sa Jally. De fick en smäll till och sedan sa han
Ondskan kommer förstöra allt för er! Sa han och gick. När han gick gick de också . De gick en lång väg hem. Hon tänkte på den där ondskan. Vem var det? Vad ville han de? Eller finns det någonting som kan stoppa honom? De sa inte så mycket på hemvägen. Tillslut kom de fram till Jallys hus. Det var inte bara Lolly och Jally som var där. Hennes 2 syskon och hennes mamma. Då tog hon sig modet och frågade om ondskan. De berättade om svarta moln. Att de där svarta molnen gör så det blir minde färg i DollyDay. Man ska inte vara under ett svart moln. För det är ondskans moln.
Det finns dock ett hemligt vapen mot ondskan, sa Jally. Efter maten tänkte hon bara på det där hemliga vapnet. Hon ville rädda de från ondskan men hon vill ändå leva. Tillslut bestämde hon sig för att de är viktigare. Hon skulle få tag i det hemliga vapnet.

Kapitel 2: En oväntad fest Alexandra

Kapitel 2: en oväntad fest 🎉

Lolly är ensam hemma. Hennes mamma jobbar. Hennes mamma måste jobba efter som hon är lärare och det ämnet hon har idag har bara hon. För den andra som ska vara med är sjuk. Så Lolly fick vara hemma själv idag. Efter som det var studiedag idag så var hon ledig. Hon var hemma ensam. Förutom katterna men de gömde sig och sov. Och Lolly ville inte väcka de. Hennes katt mamma heter Tussan och kattungarna heter Sessan, Smulan, Simba, Turbo och Sockret. De alla är synskon och älskar att leka och busa och i huvud taget vara med varandra. Men ljust nu sover Tussan med de andra små kattungarna. Lolly vill inte väcka de. Hon tog upp kontrollen och började titta på tv. Det var ett av hennes favorit program på tv. Hon satt där och bara tittade. Hon var inte så glad från branden. Hon ville hälsa på sin pappa. Men hon hade ju inte körkort. Hon skulle ut och hämta hennes sovsäck (för att det inte var bra om den var ute för länge), så hörde hon fotsteg utanför trädgården.
-Hallå? Sa Lolly tyst
-Hej!! Sa en annan person högt och glatt.
Han hade kanin öron och vita kläder. Hon hade också lila hår och kanin svans. Lolly kände igen henne.
-Är det du som är Lolly? Sa hon.
Hur visste hon att jag kallades Lolly?
-Du undrar säkert hur jag visste att du kallas Lolly.
-Ja… sa Lolly tyst
-Det är ditt namn i DollyDay. Du förstår att i DollyDay har alla sånna liknande namn. Typ!!
-DollyDay? Sa Lolly.
-Aa justet glömde bäretta. Vi ska till DollyDay.
-Men mamma då? Vad ska jag säga till henne.
-Säg att du ska åka bort på en resa. Hon kommer tro att det är skolresa och säga ja.
-Okej.
Lolly mamma kom precis hem och kanin tjejen gömde sig.
-Hej! Sa Lolly tveksamt men endå glatt.
-Hej! Sa Lollys mamma.
-Får jag åka på en resa?
-Skolresa eller? Sa Lollys mamma
-Lolly mumlade nej fast det lät som ja.
-Men då är det ok. När är den.
-Nu! Jag måste skynda mig!
-Ok skynda dig, hej då sötnos!
De kramade varandra och sa hej då och så gick Lolly. Lolly tog med sin väska. Där i låg hennes dagbok, telefon, överdrags byxor och en lite varmare jacka. Sedan gick dem. De gick till en skog. Fast den skogen var inte som alla andra. Det var inte gröna stammar och gröna löv. Stammarna var vita och några löv är ljus rosa och några ljus himmel blå. De gick in. Det var väldigt vackert och färgglatt. Lolly älskar ju färg. De gick in en liten bit. De såg en flod. Det var nog den vackraste flod hon sätt, den var is blå och så klar som en spegel.
-Vi följer floden, sa kanin tjejen.
-Ok. Men vad heller du egentligen, sa Lolly.
-Jamlly, men du kan kalla mig Jally. Sa Jally
-Ok Jally. Fint namn! Sa Lolly
-Tack Desamma! Sa Jally
De följde den vackra floden tills de kom till två träd. De var inte lika alla andra. De hade rosa stammar och blandat med rosa, blå och ljus lila löv. Mellan de träden fans ett litet mellan rum.
-Mer färg på jorden! Sa Jally
Sedan gick de in. Hon sa ”mer färg på jorden” eftersom det är typ som en kod för att komma in. De kom in i VÄLDIGT färgglad tunnel. De gick på färg. Det var färg överallt. Det var färg över de på sidorna överallt. Det var som ett jättestort rör. Med färg. Fast de fick inte något på sig. Tillslut hittade de en matta. De satte sig på den.
-Håll i dig! Sa Jally
De höll sig i mattans tofsar. Sedan åkte den iväg i ungefär 600km i minuten. Lolly tyckte det var väldigt vackert. Fast att det gick så pass snabbt. De kom högre och högre med mattan, tills du var framme. Lolly han inte se något innan hon svimma. Hon var inte van vid den farten så det var normalt. Hon vaknade upp i ett hus. Det var inget vanligt hus. Det var Jallys hus.
-Vart är jag? Sa Lolly
-Hemma hos mig!! I DollyDay! Sa Jally glatt
-Okej. Sa Lolly
-Ställ dig upp nu och byt om. Annars missar vi festen! Sa Jally.
Lolly ställde sig upp. Lolly var väldigt blyg av sig. Men av någon andledning så var hon inte det med Jally. Men hon var väl tvungen. Hon och Jally bytte om och blev jättefina. Jally hade en vit tröja med spetts och vita geans. Hon hade också vita ballerina skor. Det var finare en det låter. Lolly var också jättefin. Hon hade en rosa tröja och en kjol med några rosa sjorts under. Fast de syntes inte. De kom fram. Lolly var väldigt blyg. Hon vågade typ inte gå fram i början. Men hon gick tillslut fram. Det var en fest fast också en konsert. Det var några på en sen som sjöng.
-Vilka är de? De är ju jättebra! Sa Lolly
-Dolly Style systrarna, sa Jally
Jally gick fram till Molly Holly och Polly som var deras namn. De viskade nåt till varandra och sedan så sa Holly
-Det finns en speciell tjej i publiken, sa Holly
-Hon är ny här så vi vill välkomna, sa Molly
-Lolly! sa Polly
-Gå till scenen nu. Viskade Jally till Lolly.
Lolly gick fram. Polly sträckte fram handen för att hjälpa henne upp på den stora scenen.
-Sjung med oss, sa Polly.
Konstigt nog kunde Lolly alla låt texter utantill. De sjöng tillsammans och Lolly var int längre blyg eller rädd. Hon var glad!

Kapitel 2 Alexandra

Kapitel 2: en oväntad fest

Lolly är ensam hemma. Hennes mamma jobbar. Hennes mamma måste jobba efter som hon är lärare och det ämnet hon har idag har bara hon. För den andra som ska vara med är sjuk. Så Lolly fick vara hemma själv idag. Efter som det var studiedag idag så var hon ledig. Hon var hemma ensam. Förutom katterna men de gömde sig och sov. Och Lolly ville inte väcka de. Hennes katt mamma heter Tussan och kattungarna heter Sessan, Smulan, Simba, Turbo och Sockret. De alla är synskon och älskar att leka och busa och i huvud taget vara med varandra. Men ljust nu sover Tussan med de andra små kattungarna. Lolly vill inte väcka de. Hon tog upp kontrollen och började titta på tv. Det var ett av hennes favorit program på tv. Hon satt där och bara tittade. Hon var inte så glad från branden. Hon ville hälsa på sin pappa. Men hon hade ju inte körkort. Hon skulle ut och hämta hennes sovsäck (för att det inte var bra om den var ute för länge), så hörde hon fotsteg utanför trädgården.

Äldre inlägg

© 2017 viskriver

Tema av Anders NorenUpp ↑