viskriver

Romanprojekt "En bok du sent ska glömma"

Kategori: Iqbal (sida 1 av 2)

Titel Iqbal

Resan genom den underliga världen.

Presentaion Iqbal

Resan genom den underliga världen handlar om en tjej som blir mobbad i skolan. Men sen får hon vara med i en underlig resa till en annorlunda värld. Men hon krigar mot ondskan också. Kommer hon besegra honom?………

Iqbal kapitel 9: Ett lyckligt slut

Kapitel 9: Ett lyckligt slut
Världen blev mycket finare och gräset var inte längre grått,det var lika grönt som en ärta. Löven på träden blev också gröna och det växte blommor på träden. Bina kom tillbaka och flög mot blommorna och försökte göra honung igen. På gräset lekte små färgglada enhörningar i olika färger. Lavaån blev till en vanlig å och vattnet glittrade som de klaraste diamanterna i världen. Solen kom fram ur de svartvita molnen och världen blev mycket ljusare. Juliet blev gladare men samtidigt ledsen. Hon trodde att Flaxario skulle komma tillbaka så fort striden var över. Men när hon kollade på en buske så såg hon att något rörde sig. Det var Flaxario! – Du är en hjälte Juliet! Juliet hoppade på honom och krama honom så hårt hon kunde. Ok,ok nu kan du ta det lugnt med kramarna?,sa Flaxario. Hur besegrade du emmm… du vet vem? Juliet berättade från början till slut och Flaxario blev så stolt. Nu ska vi fira dig,sa han. De gick till staden där de andra var. Allt var redan dukat för att alla visste att så fort världen blev bättre var det Juliet som räddade världen. För de såg regnbågen där det stod ”Du är en hjälte” och de litade på Juliet. Är.. är allt det här till mig?, sa Juliet. Ja,såklart du har räddat våra liv!,sa folket. Det fanns tårtor,glass,godis,läsk och snacks. Alla sjöng och hurrade ”Juliet,Juliet,Juliet!” Juliet småskrattade. De här uppskattar mig verkligen,tänkte hon. Men jag måste gå nu,sa hon till folket. Hon gick med Flaxario till enhörningarna och tog ett sista farväl till folket i byn.De red till monstret igen och så stod de, Juliet och Flaxario öga mot öga. Så det är dags att ta farväl,sa Juliet. Aaa, det är nog så,sa Flaxario. Men vänta jag ska ge dig något Juliet, det här är ett magiskt halsband, den är gjord av klaraste guld man kan komma tillbaka till världen när du vill…. Ett vackert halsband till en sann hjälte. Ehhhhh…. jag vet inte vad jag ska säga.. tack så mycket. Sååå.. hej då,sa Flaxario. Hej då,sa Juliet och kramade Flaxario så hårt hon kunde. Hon hoppade i monstergapet utan att vara rädd den här gången. Hon kände något taggigt,det var gräsmattan de hade i trädgården. Hon kollade på klockan och såg att ingen tid hade gått. Inte ens en sekund. Hon såg en liten katt som är inne i en mörk buske och jamade. Jag ska nog hjälpa dig sa hon och gick till katten som satt fast. Hon fick ut katten utan att vara rädd och blev stolt av sig själv. Jaaa,ropade hon och dansade sin glädje dans men är det här en dröm?,frågade hon sig själv. Men när hon kollade på halsbandet såg hon att det var på riktigt.

Iqbal kap 8: En sista strid

Kapitel 8: En sista strid
Juliet såg något glimra vid ett hörn. Tänk om det är det hemliga vapnet!, tänkte hon. Hon springer allt hon har till det hemliga vapnet och får tag i det. Det var ett svärd gjort av vatten. Hon tog på svärdet och kände hur hon blev starkare. Evilfire hånflinade men det brydde sig Juliet inte om. När hon kom närmare så tog Evilfire i hennes hand och Juliet tappade svärdet på golvet. Evilfire tar tag på svärdet och håller det på Juliets hals och försöker halshugga henne. Det är kört för mig tänkte hon. Men då får hon en idé. Hon lurar ondskan med hennes svaghet. Hon säger så här: Åhhh, snälla döda mig inte och låtsas grät. Och vad du en gör kasta mig inte i den där mörka skogen. Jag är mörkrädd. Evilfire började skratta och kollade på den mörka skogen. Han skulle bara hämta sin katapult för att kasta Juliet med i skogen. Så fort han vände ryggen så sprang Juliet allt hon hade och fick tag på det hemliga vapnet. Hon smög till ondskans rum och lyfte upp svärdet mot hans rygg. Evilfire kände hur svärdet gick igenom hans rygg och skrek en sista gång: Jag tål inte vatten! Och så dog han. Juliet var så lycklig att hon nästan exploderade. Hon dansa sin glädjedans. När hon kollade på himlen såg hon en regnbåge där det stod”Du är en hjälte!” Juliet sa – Jag kanske inte är mörkrädd trots allt! ropade hon.

Iqbal kap 7 En fasansfull ondska

Kapitel 7: En fasansfull ondska
Juliet gick ut från grottan för att hennes fot hade blivit bättre. När hon gick ut såg hon en grotta till framför. Grottan var stor och den glänste så konstigt. När hon bestämde sig att gå in hörde hon ett eko. Grottan var ingen vanlig grotta,tänkte hon.Stigen in till grottan var slingrig och halkig när hon gick in. Framför henne såg hon en jätte lång trappa. Hur ska jag orka det här?,tänkte hon. Hon gick upp på trappan och den var gjord av is. Den var lika halkig som ett bananskal,men hon höll i trappräcket bredvid henne. När hon bara hade några trappsteg kvar hörde hon någon ropa den som är på trappan måste visa sig annars kommer jag istället. Juliet var framme och såg en hög,spetsig stol framför sig och det värsta var att den var gjord av eld. Det var många fina målningar på väggarna och det läskiga var att de föreställde folket i förtrolldia och byn! Och det var eldflammor på hela byn! Det stod dåtid när det var vanligt i byn och det stod nutid när det var eldflammor på hela byn. När hon kolla på stolen igen såg hon Evilfire! Han sa att hon borde åka tillbaka till byn annars skulle han döda henne. Juliet funderade på att ge upp. När hon tog ett steg tillbaka sa Evilfire Ahaa! Jag glömde du är mörkrädd haha! Juliet frågade hur han kunde veta det. Han sa att man kunde märka det på hur hon beter sig. Du vet inte hur jag känner mig och hon kokade till av ilska från topp till tå. Om du vill ha strid så får du det här och nu,skrek hon.

Iqbal kap 6 En stor förlust

Kapitel 6: En stor förlust
Juliet och Flaxario diskuterade om att de skulle till vart ondskan finns. De kom överens om att de skulle till ondskan. De började resan till ondskan och Juliet fråga vad det är för hus ondskan bor i. Hon fick inget svar. Hon fråga igen men Flaxario var alldeles tyst. När hon vände sig om såg hon att han var borta. Å nej, vad har hänt honom. Hon började gråta och ramla ner på knäna. Hur kan jag klara mig utan honom, tänkte hon.
Han är säkert död, tänkte hon och grät. När hon var gråtfärdig började hon resa sig och började gå. Men vart skulle hon gå egentligen? Det är hopplöst tänkte hon sorgset. Hon var så ensam. Varför skulle hon ens resa ensam utan Flaxario? När hon tog ett steg till blev det mörkare och läskigare. Hon började bli rädd. Hon reste vidare ensam. Juliet kände att det var hopplöst och kände sig sorgsen. Landskapet förändrades och det blev mörkare och läskigare. Molnen blev mörka och gråa. Det kom blixtar från de. Juliet blev så rädd att hon sprang allt hon kunde. Hon råkade ramla på en sten och en blixt träffade hennes fot. Aj,skrek hon. Hon gick upp och försökte springa men mest såg det ut som om hon halta. Och det gjorde hon också. Så ont det gjorde. Hon kom fram och började sätta sig. Hon la sig där. Hon kände sig så ensam. Hon kände en klump i halsen och hon var gråtfärdig. Allt är hopplöst utan Flaxario,tänkte hon.

Kapitel 5: Ett hemligt vapen

Kapitel 5: Ett hemligt vapen
När Juliet och Flaxario kom till platsen där vapnet fanns var det glödande lava och det var super hett. Allting var i färgerna orange,röd och gul. Och solen glänste på lavan. Juliet såg det hemliga vapnet och sprang till den. Men en stor överraskning kom framför henne. Det var vårtnäsa! Han hoppa på Juliet och försökte dra henne i håret. Men Juliet blev så arg att hon rev honom på ansiktet. Flaxario skrek allt han kunde men det hjälpte inte. Han tänkte inte stå där och skrika som en barnunge! Flaxario måste hjälpa Juliet och gick bakom vårtnäsa och drog honom i håret. Det gjorde jätte ont i håret. Vårtnäsa sprang allt han kunde ut genom dörren. Han förlorade. Juliet gick fram till vapnet och tar den med handen. Vi gjorde det! hojtade hon.

Iqbal kapitel 4

Kapitel 4: En farlig resa.
Juliet var jätte bestämd,men Flaxario sa att det var farligt. Juliet brydde sig inte och sa kom igen. Men det är jätte långt,sa Flaxario. Det gör väl inget,sa Juliet. Vi måste rädda folket här,sa hon. Där vapnet finns är det en öde ö som är omringad av lava. Det är så hett att man svettas utan att man gör något. Är det därför den onde är gjort av eld?,sa Juliet. Japp,det har du rätt i,sa Flaxario. Allting är nästan rött där,sa han. Lavan är levande och den kan känna att du kommer,sa
Flaxario. Då hoppar den på dig och slukar dig. De går och går så konstigt för det kändes varmt på fötterna.Mina fötter,klagar Juliet. Jag är ganska trött. Det var en lång och slingrig väg.Vi är framme snart,sa Flaxario. Hur långt är det kvar?,undrade Juliet. Vi är framme nu,sa FlaxarioNär Juliet gick så kollade Flaxario på lavan. Vad gör du??!!!!,säger Juliet. Jag är bara rädd att lavan ska sluka dig,sa han. Men det kommer den väl inte göra,sa hon. Men i sekunden efter hon hade sagt det såg hon att lavan var bakom Flaxario och att den ville sluka honom! Vad skulle hon göra?. Hon använde sin styrka att aldrig ge upp och hon hoppa det längsta hon kunde på Flaxario och knuffa honom åt sidan. Vad gör du,hojtar Flaxario. Försökte rädda dig,sa Juliet. Från vadå? undrade Flaxario. Lavan! skrek Juliet. Förlåt mig,sa Flaxario. Kom vi måste gå,mumlade Juliet. De var framme där vapnet fanns. Äntligen, hojtade Flaxario. Nu är vi framme,sa Juliet.

Kapitel 3: En oväntad fest- del 2
Juliet vaknar på morgonen och är jätte glad efter festen. Flaxario säger att hon ska komma ner och äta frukost. Ja,ja säger Juliet och kommer ner. Vad ska vi äta, säger Juliet och gnuggar sig på ögonen. Vi ska äta pannkakor med sylt och grädde. Ute hörs det ett duns. Flaxario kollar oroligt från fönstret. Vad var det där, piper Juliet. Flaxario svarad inte och bara gick iväg. Stanna här! ropade Flaxario allvarligt. Juliet kunde inte låta bli att gå ut och kolla vad som händer. När Flaxario gick kom hon efter honom. Hon såg ett troll på en scen med en mikrofon. Alla blir rädda. Gottfolk om ni inte flyr från förtrolldia så kommer ni att bli dödade av Evilfires eld och ni kommer bli till brasor åt honom och byn blir bränd. Han rider tillbaka, kastar mikrofonen och det låter ”duns”på scenen. Alla blir ledsna. Vem var det ? frågar hon Flaxario. Det är Vårtnäsa, säger Flaxario. Vem är Evilfire?, frågar hon Flaxario. Han håller tyst och går till sina kompisar. Hon frågar någon annan men han säger bara att i förr i tiden brukar den onde bränna ner allas hus och de var några som var tvugna att fly. Flaxario kommer tillbaka och säger att det finns ett hemligt vapen mot ondskan i en öde ö som är omringad av lava och ingen har vågat gå dit. Vad är det för vapen? undrade Juliet. Det är en kanon som skjuter ut vatten och ondskan törs inte vatten. Vi måste gå dit och hämta vapnet,säger Juliet och sträcker på sig. Vi går dit imorgon,säger Flaxario.

Kapitel 2 Iqbal

Kapitel 2 En oväntad fest: Juliet är i parken och är ensam. Plötsligt ser hon Flaxario. Han kommer till henne och säger att Juliet måste följa med. Hon blir så nyfiken. Vart ska vi ? undrade Juliet. – Vi ska till förtrolldia, sa Flaxario. De går till en glänta i skogen. Hon ser ett monster som gapar. Vad är det där?!, piper hon. Bara hoppa säger Flaxario. De hoppar i munnen. De kommer till en värld med färgglada färger. Det fanns enhörningar,kristallklart vatten och en glittrande skog. Allt luktade blåbär, marsipan, jordgubbar och hallon, körsbär, äpple med kanel. Träden var gjorda av jordgubbsmarshmallows och sockervadd. Det fanns en älv som var gjord av chokladmjölk. – Kom, säger Flaxario. De skulle rida på enhörningar. När de kom fram såg Juliet en stad. Det var jätte många folk och de dansade. Det var en fest! Juliet och Flaxario gick till festen och alla kollade på Juliet.Hon började känna sig obehaglig. Men hon dansar ändå och är glad.

Äldre inlägg

© 2017 viskriver

Tema av Anders NorenUpp ↑